Jag gråter och gråter...

Av misstag halkade jag in på sidor som handlade om människor som förlorat sina barn av olika anledningar och kan inte sluta gråta..Hela magen drog ihop sig av sorg då jag läste om Tillde och hans öde..Om en mormor som kallade sitt lilla barnbarn för änglabarn och flera andra öden..
Barn är vår största glädje men när något går fel blir de oxå vår största sorg.
Jag beundrar alla dessa föräldrar som lever vidare i sorgen efter att ha förlorat ett barn..
Visst...Det kanske är nödvändigt, det kanske finns fler barn i familjen och naturligtvis kan man ju vilja leva vidare för sin egen skull med men jag blir livrädd vid blotta tanken. Kan inte ens tänka mig ett liv utan ett av mina barn.. Jag ber för att jag aldrig ska behöva uppleva det för jag kan ärligt känna att jag inte tror att jag skulle klara av det..


Alla har vi våra mörka tider..Då livet går i gråskala och det är svårt att finna ljuset i tunneln..
När man undrar om livet kanske inte har mer att erbjuda eller rent krasst om man själv kanske inte har mer att tillföra livet..För mig blev den perioden ett ända mörker som höll i sig i en evighet..Och jag önskar jag kunde säga att mörkret var mitt eget men så var det inte..Långt ifrån..Mörker sprider sig och påverkar alla i ens omgivning.

Det sista man vill skada är sina barn..Och i dagsläget skulle jag hellre hugga av mig en arm eller ett ben..Och hade ngn frågat mig då så hade jag svarat exakt samma sak...För till saken hör att man ibland inte ens förstår vilken skada man gör..Eller rättare sagt så vill man inte förstå och istället så knuffar man bort varningssignalerna..För dom fanns...Flera stycken...Om och om igen kom dom..

Barn är lojala..Det finns ingen på jorden som kan ta en mammas eller en pappas plats oavsett om dom förtjänar det eller inte..Märkligt men oftast sant.. Man vill bli älskad..Och som ett värnlöst och oskyldigt barn kan man gå genom eld och vatten för den känslan..Ett erkännande om att man är duktig kan betyda skillnaden på en bra och dålig dag. Och i mitt mörker var jag värdelös på att ge den bekräftelsen..

Nu gråter jag igen..Jäkla skitdag vad den rör om i känsloregistret...Vänder ut och in på mig själv och har svårt att sätta in saker och ting i rätt perspektiv.. Ibland så blir jag så himla vilsen.. Och rädd..
Rädd för att vara en dålig mamma, en dålig sambo, vän eller vad fan som helst..
Fast för det mesta så förstår jag faktist att känslan i sig inte är ovanlig för ngn..Mer mänsklig.

Kram//M

Dagen före dagen..

då min lilla prinsessa föddes för ett år sedan. Helt otroligt vad tiden gått fort. Och nu har jag Jonathan med. Min lilla prins.

Jag är så lyckligt lottad, tre friska barn som jag älskar mer än livet självt.

Natten har varit tung..Inte så mycket för att jag fått vara vaken, mer för att Jonathan får så ont och jag känner mig maktlös. Vill så gärna hjälpa han men oavsett vad jag gör så drar den lilla kroppen ihop sig i kramper när koliken sätter in..

Var på HC igår och hoppades på att få ngn hjälp men det ända var ett besked om att det troligen vänder efter tre månader. Ska han behöva ha det så här i TRE månader?? Då blir jag knäpp. Jaja..Har åtminstone hittat en variant som lindrar en aning och det är bilåkning. Så idag blir det fulltank i galaxyn och sen ut och upptäcka omgivningarna med mina två små.

Finns sämre sätt att tillbringa sin tid på..

Har bestämt mig för att inventera mitt liv. Ska inleda med en utrensning i hemmet..Allt ska gås igenom. Garderober,skåp och lådor. Skönt när det är klart. Ute ska rabatter och land rensas men det är ingen större belastning alls, älskar att påta i jorden. SINNESRO!.
Landet kommer för övrigt bara att innehålla potatis i år. Ingen mening att lägga energi på ngt annat när vi ändå ska vara borta i juni månad.

Idag väntar även tårtbak inför morgondagen. Lånet världens sötaste bakform, i form av en nalle, av mamma.. Klarar jag bara av att dekorera den kommer tårtan bli hur söt som helst.
I sista sekund ska även presenter införskaffas. Hur kul som helst!..*L*..Skulle kunna shoppa loss ordentligt när det handlar om barnen så jag åker med svångremmen åtdragen..skratt..annars skulle resten av månaden bli matfattig..*L*

Och helt apropå bloggen så har jag insett att detta är min räddning..Känns som att jag gör ngt kreativt bara genom att skriva ett par rader och det är viktigt. Behöver några minuter om dagen då tiden bara är min. Passar på när de små sover en stund.
Nu ska jag baka men eventuellt ses vi senare..

Kram
M

Jag skulle ju inte..

blogga så mycket om famillj och livet härhemma men har upptäckt att det var lättare sagt än gjort att undvika det ämnet.. Jag ramlar som osökt in i det som står mig närmast gång på gång. Lika bra att det får vara så då. Stannar jag upp och försöker komma på ngt annat att skriva om får jag skrivtorka och hjärnan blir helt tom.
Mammas Lejonhjärta ( Jonathan) är så himla rosslig och tungandad. Tycker så synd om han. Huva för att vara så liten att man inte kan snyta sig eller ens säga till om man behöver hjälp med ngt. Jäkla förkylning till att vara seglivad!
Längtar tills sommarvärmen ska komma. Ngn sa att den var på intågande i morgon men väderleksprognosen sa annat.. Regn, regn och åter regn.
Jag vill ha SOL nu..och värme..

Jhenny på akuten. Och fastän hon är "vuxen" stor nu så blir jag som alltid orolig. Hennes jäkla mage som spökar igen. Att dom inte kan komma på vad som är fel än gång för alla!! (Har mina misstankar men jag är ju ingen läkare, varken för kropp eller huvud...) Jaja..Blir en sömnlös natt med andra ord. Mina barn håller mig i ett hjärngrepp. Försvinner den oron någonsin?? Betvivlar..

Noelle mår i allafall bra. Mammas lilla prinsessa! Att jag fått ett sånt litet charmtroll..skratt..Hon charmar alla hon möter och helt ärligt är hon en av de goaste ungar som finns..Solskensglad med bus i ögonen nästan jämt. Nu är det nära att hon bara kliver upp och går oxå..DÅ kommer vi ha häcken full sen..skratt..Tillräckligt tufft att jaga rätt på henne när hon kryper..

Min sambo har däckat i soffan härintill..Han,som varit medgravid i snart två år, har beslutat sig för att genomföra den berömda banandieten..Jäkla vansinne! Förvisso snabba och synliga resultat men ca 10 ananasringar är väl ingen mat för en karl att stå sig på under två dygn??
Äsch, kan vara svartsjukan oxå för själv har jag inte karaktären att genomföra den..skratt

Nä nu säger jag natti natt..
Imorgon väntar folkrace..bor man på landet så gör man!

Kram
M

Dom ljuger, jäkla kärringar!!!

Här går jag omkring hemma i mysbyxor och t-shirt, håret i den obligatoriska tofsen och ngt så exklusivt som utslitna foppatofflor på fötterna. Under en tiominuterspaus där bägge faktist sov samtidigt kollade jag in en gammal skvallertidning.. J-LO hemma med sina tvillingar.."Jag vill göra allt själv"...
Och det har hon mage att säga i en tidning samtidigt som hon är så...är så jävla...snygg!!!!
Hur fasen gör hon???
Vi måste helt enkelt se på saker och ting en aning olika när det handlar om att göra allt själv..
Jag skulle oxå fixa det,LÄTT, med ett tiotal barnflickor..
Jäkla kärring till och ljuga..Det enda hon gör själv är att dra på flinet inför fotograferingen..

Ok, jag erkänner..Igår och idag är det bitterfittan i mig som hittat ut..Stackars mig...Ingen tänker på mig..suck...stön...elände...
Så fort jag ser en hyffsat söt kvinna passera griper svartsjukans monster tag i mig och vägrar släppa taget...Jag vill oxå se normal ut..Inget överdrivet alls..Bara slippa stinka barnspya, hinna lägga en lättare make up...Whatever!!!
Fåfäng?? Inte det minsta....Som sagt..Vill bara ha ngt så när kontroll igen efter att ha varit utan i flera år.. (Typ två)
MEN jag har dock inte gett upp...skratt
Naglarna är långa och målade i en snygg cerise nyans...*L*...Och blekskenorna för tänderna sitter som en smäck under natten..
En himla kombination när jag tänker efter... Mysbyxor och blekskena, barnspya och nagellack..
Japp ...Precis som det ska va!

Sen har vi den förhatliga vikten!
Efter två graviditeter hade jag lagt på mig smickrande 36 nya kg..NOT! Sedan Jonathan föddes har jag tappat ca 14...Räkna själva...22 kvar och beach 2010 närmar sig med stormsteg!
Klart som fasen att barnen är värda varje litet hekto MEN jag anser att även jag är värd att trivas och må bra med mig själv och det funkar inte som det är just nu..Ledsen men det gör faktist inte det..Den här skiten gör mig deprimerad och stressad..

Jag kan gissa mig till vad ni tänker..."Ut och gå människa...Ät viktväktarmat osv"...
Och jag håller med. I teorin.
I praktiken ser det lite annorlunda ut..Ska inte ens dra alla tråkiga detaljer men kort kan sägas att promenaderna är inte lika njutbara och förbrännande med ungar som drabbas av tristess och skriker oavbrutet. Det ska stannas och torkas näsor och munnar, tröstas och kramas innan man hinner ett par meter till innan det börjar om. SUCK!!!
Och min kära sambo....Säger bara en sak..Ibland är han lika förstående som en cementklump!!
Säger han en gång till att han älskar mig som jag är så SPYR jag!!

Jaja..Färdig gnällt...skratt..Så jäkla skönt att bara skriva av sig frustrationen.
Nu ska jag återgå till det enda som hjälper, dvs åtgärda problemet! Tvillingvagnen ska bäddas.. Mp3 ska laddas. Ungarna ska utfodras och bäddas ner..Sen går vi..
Riktigt fint väder ute. Alltid ngt!

Pöss
M

En riktig skitdag..

i ordets rätta bemärkelse..suck.
Har varit ettrig och tjurig hela dagen, känns som om regnet kom enbart för att kompa mitt humör som gått i moll sedan jag vaknade..
Vet inte alls varför men anar att det har med amningen att göra. Eller rättare sagt den obefintliga amningen. Har gett upp nu så det är väl bara en tidsfråga tills "Den" veckan infinner sig igen. Fattar inte varför det ska vara så jäkla svårt att producera lite mat till pyret när man är utrustad som en bättre mjölk ko..Men icke..Bara luft och en hungrig skrikande baby..Nu ligger han här brevid mig, mätt och belåten på tillägg, och sover så lugnt och stilla och jag känner mig...tom...
Ville så gärna amma länge med Jonathan men men..Ödet (eller kroppen) ville annorlunda..

Badade med barnen ikväll. Var så himla frusen att ett varmt bad var precis vad jag behövde för att tina upp. Älskar att bada med Noelle..Att så lite kan roa henne förundrar mig..En schampo flaska kan bli årets leksak under hela badet..för att inte tala om sop bubblor..Rena rama julafton.Har sagt det förr men det tål att upprepas, ser man saker och ting genom ett barns ögon blir världen så mycket mer intressant och spännande..
Efter Noelle var det Jonathans tur. Hann dock bara sänka ner han i vattnet då han släppte en brakskit, på ren svenska, och det underbara varma vattnet förvandlades till ngt obestämbart, mindre underbart..USCH!!! Och eftersom vår varmvattenberedare inte är av modell större så fick det bli en iskall avduschning..FY FASEN vad jag hatar att frysa!!

Imorgon blir det en mammadag med barnen, Roger åker in till skolan så vi blir själva hemma.. Lika så bra att träna på det innan han börjar jobba men HUVA så jag gruvar mig..Känns som om jag behöver hans händer för att räcka till för bägge två..Någon sa att jag helt enkelt får prioritera den av barnen som skriker högst men Isch!! Jag hatar när ngn av dom är ledsen.
Tänk om man kunde ge sina barn en gråt fri barndom. Så underbart i tanken!

Äsch...kommer inte på ngt vettigt att skriva..Lika bra att avsluta för idag!
Natti natt tills nästa gång.

Kram M

Ibland önskar jag...

att jag hade kraften att leka gud.. Fast i nästa andetag inser jag att jag på grund av ren och skär dumhet skulle hinna bli ansvarig för ett tredje världskrig eller ngt annat hemskt..
Nää...Folk får fortsätta skylla på han däruppe utan att jag är det minsta svartsjuk.. Att vara gud är inte ett jobb jag skulle vilja ha.suck!!


Jag ber aftonbön med mina yngsta barn varje kväll och det har jag gjort sedan den dagen de föddes..Samma med Jhenny då hon var liten. Satt precis och funderade på varför egentligen..Jag är inte religiös i den bemärkelsen att jag går i kyrkan kontinuerligt även om jag trivs i lugnet som en kyrka förmedlar..Men jag tror på ngt vilket jag gjort sedan jag var liten själv..En högre makt, ngt större och klokare än mig själv.
Idag så är jag stärkt i den tron. Det finns ngt...Ngt som värnar och försöker skydda oss människor och som hjälper oss när vi ber om det..
(Och nu menar jag inte "Käre gud ge mig en miljon, önskningar)

Det har funnits tillfällen i mitt liv då jag skrikit på hjälp inombords..Då skillnaden mellan att leva och att inte göra det har varit hårfin..Och det är då, vid dessa tillfällen, som ngt har gett mig mod och kraft att fortsätta.

Idag tackar jag min högre makt varje kväll för att jag får befinna mig mitt i livet och leva det som ett liv ska levas. Det är inte alla förunnat.. Och jag tackar för mina tre friska barn och för min familj i övrigt..Varje dag tillsammans med dom är en gåva.
Ibland kan jag bli så gråtmild..Jävla hormoner som löper amok...MEN faktum är att livet idag hade kunnat se helt annorlunda ut. Och det minsta jag kan göra är faktist att vara tacksam för det.

Så många omkring mig som tar allt för givet..Dom ska leva tills de blir hundra..Dö före sina barn..Ha mat och boende, ett bra jobb, vänner och och pengar på banken..Och ändå vet vi, om vi bara öppnar ögonen, att just detta är inte alla förunnat..
Överallt,till och med just i denna stund, så förlorar ngn sitt barn..Sitt boende,sina pengar sitt jobb...You name it..Livet i sig är en gåva men det kan vara skört och ömtåligt och jävligt smärtsamt också.
Kanske är det just därför som jag drabbats av dödsångest.. Inte för min egen del men för så mycket annat..
Inatt dog en ung man,strax över 20,i en bilolycka och jag kan gråta för hans föräldrars skull..Och fundera över vad han hade hunnit med i livet.. Hade han barn? Hade han en bra relation till sin familj? Hade han haft förmånen att få vara frisk, lycklig och fylld av glädje?.
Min sambo säger att jag tänker för mycket och kanske är det så.. Men så har jag oxå balanserat på en jävligt tunn linje i omgångar. Och det har fått mig att tänka till.
Så om ngn undrar så är jag TACKSAM mot min högre makt att jag får ha dom jag älskar mest nära mig och i livet. Och jag är ÖDMJUK att något, vad det än var, fick mig att inse det värdet innan det var försent.

Livet ska levas men inte tas förgivet.. Och varje Dag,Minut,Sekund,som jag får med mina barn och min familj är värd en liten aftonbön fylld med tacksamhet.

Kram och natti
M

KAOS....

Hej och hå vilket tempo jag måste hålla för att hinna med allt nu för tiden.. har insett att det där med att äta är ett I lands problem. Jag kan i alla fall äta... Om jag bara hade tid. Suck..

Är kvar i stan hos underbara gudmor med familj. Älskar henne som en syster men i morse trodde jag seriöst att jag skulle kräkas på henne. JÄVLA människa till och var lugn och kontrollerad..skratt.. Iklädd sidenpyjamas gav hon Jonathan tillägg samtidigt som hon gjorde sitt bästa för att lära Noelle gå..Och hela tiden med ett leende...
Själv är jag oduschad sedan två dagar, håret är inte borstat på gud vet hur länge..Min klädsel har övergått till ngt hippieyliknande. Jag har fan inte koll på ett skit!!!

I ett anfall av"Ta hand om mig själv" ryck under gårdagen så bestämde jag mig för att gå på salong och vaxa ögonbrynen istället för att plocka dem hemma..Skitsnyggt, om man nu går igång på att se ut som mamman i familjen Adams. Har ju för helvete inga ögonbryn kvar!! Och fick dessutom betala dyrt för det..skratt..Å andra sidan var det skit samma, behöver inte bekymra mig över dom på väldigt väldigt länge..Alltid ngt..

Äsch..Helt hopplös är jag faktist inte. Under tiden som jag skrivit detta har jag hunnit byta blöjor på bägge två, utfodrat dom. Bäddat ner Noelle för lunchvila och på g att ge Jonathan andra skvätten tillägg..Det flyter på... Förutom det har jag hunnit äta två hårdbrödskivor, ringt Jhenny ang tandläkaren och förberett mig för ett möte 14.3o. Allt inom 45 min så det finns hopp. Behöver bara lära mig en strategi för i vilken ordning jag ska ta saker och ting.

Det viktigaste först..
Var på ett underbart givande möte i gemenskapen igår. GUD vad jag saknar att gå på möten kontinuerligt. Dom är så himla viktiga för mitt välbefinnande att jag inte har råd att lägga dom åt sidan. Glömmer jag vad jag en gång var finns det alltid en risk för att hamna där igen..Ska försöka ta ett till ikväll när jag ändå befinner mig i stan. Den lokalen är så sinnesrogivande att jag skulle behöva ha ett rum som är inrett likadant hemma i kaxås..
I mina möten med ungdomar präntar jag in vikten av möten och så är jag ute och tullar själv på en tunn linje. NIX..Får vara slut med det. Ingen mer rysk roulette..Har fan inte tid att dribbla med mitt mående.
Gud vad jag svär idag...Förlåt.. Ska bättra mig tills nästa gång..*L*

Kram M