Jag rymmer..

och tar familljen med mig.
Vi har bestämt att vi ska bo i stan två nätter hos vår underbara stadsfamillj Bill.. Jag älskar att vara hemma men idag rann det över. Lilla prinsessan har varit kinkig hela veckan pga sjukdom och det börjar ta på tålamodet. Blir skönt för oss alla att komma bort och göra ngt annat.
Har bestämt mig för att investera i en träningsoverall. Den får bli symbolen för mitt framtida liv..skratt..Typ diet,motion och mer diet.. Är så jäkla less på att se ut som en sladdrig geleklump på två ben nu så jag måste göra ngt.
Glad ändå för att kg från graviditet med lilleman försvunnit sånär som på två kg. Bara 25 till så är man i form..*L*

Jaja...
Satt och gnällde hos mamma igår.. Jag hatar att vara blekfet så jag har bestämt mig för att fuska ikapp lite färg med ett par solningar nu när vi ändå är i stan. Talade om det och åkte direkt på en föreläsning om cancer och alla andra risker..HERREGUD!! Jag vill bara få lite färg, tänkte inte hårdgrilla mig i flera veckor.För övrigt har jag överlevt så mycket annat skit att det nästan vore humor om ett par timmar i ett solarium skulle få mig att kasta in handduken..
VET att det inte är hälsosamt med för mycket solarium men i små nätta doser är det UNDERBART och skönt, uppfriskande och energigivande.
Sånär som på två månader har jag varit gravid i två år.. Fatta själva att jag har lite skavanker att se över..skratt

Solen skiner och det skulle vara en underbar vårdag ute om det inte vore för den förbaskade blåsten. Fy vad den förstör. Mina hopkrattade lövhögar är strax ett minne blott men orkar inte bry mig. Krattar igen bara det är lite varmare ute. Är så frusen att det känns som om kung vinter gått i ide inuti min kropp. Det är en ny och obekväm känsla för jag fryser aldrig i vanliga fall. Har alltid varit varmblodig men nu huttrar jag för minsta lilla istället. Sov med flecceunderställ och tjocka strumpor på inatt..Skratt...( Ingen risk för ngn mer oplanerad graviditet alltså..*L*)

Allvarligt talat så har jag älskat varje minut som gravid. Jag har gnällt och klagat på sedvanligt vis och ojjat mig över trötta fötter,svullna ben och en vikt som varit tung att kånka omkring på. MEN jag kommer att sakna stunderna då jag legat i soffan och känt en liten fot sparka därinne eller en liten hand som viftar runt. Den känslan är så mäktig. Att man bär ett liv inom sig som bara väntar på att bli redo för världen utanför med allt vad det innebär. Vackert..

Jag är så tacksam och ödmjuk inför livet jag lever idag. Att jag får vara med på den här resan känns otroligt. Trodde jag var färdig med barnafödslar och så sitter jag helt plötsligt med två små på mindre än två år. UNDERBART!!! Men onekligen en utmaning. Med tiden kommer jag bli en mästare på att planera min tid. Har inte riktigt koll på det ännu, vilket visar sig med jämna mellanrum, men det går framåt.

Nu ska jag packa..Oxå ett projekt om man ska komma ihåg allt. Men klagar inte..
Ska bli så mys att vara med Vickan och killarna igen..

Kram M