Stark är inte lika med osårbar...

klart som F*N att jag blir ledsen när människor pratar skit. Framförallt om sånt som dom inte vet något om.


Är det ngt jag upptäckt längs vägen så är det att människor älskar att spekulera, gissa och "tro" sig veta saker och ting om andra. Varför kan man undra..Är det verkligen så intressant att intigrera och fara med osanning?

Personligen tror jag att ovanstående faller på den svages lott. Är du med på hur jag tänker nu? Människor som måste skyla över egna fel och brister är de som oftast pratar högst och mest om andra..

Jag har själv varit sån. I omgångar ska tilläggas. Och med ingen annan ursäkt än ungdomligt oförstånd och jävligt taskig självkänsla att skylla på.. Och helt ärligt så tror jag att väldigt många passar in på den beskrivningen beroende på var man befinner sig i livet. Letar man riktigt riktigt djupt inom sig så kan man oxå minnas känslan..Den där som lämnar en sur och bitter eftersmak och en vetskap om att man agerat fel..Att man gjort ngt som man innerst inne inte kan stå för alls. Att man gjort ngt som sårar och skadar en annan människa utan annat skäl än att för ett ögonblick få profilera som domedagsproffessor.

Det är först när man har oturen att drabbas själv som man förstår vilken skada det gör.Och hur ledsen man blir..



Dagen då Noelle föddes är ett av de vackraste ögonblicken i mitt liv. Kärleken var stark och omedelbar och så intensiv att jag nästan tappade andan. Det var så många drömmar och förhoppningar som bubblade ikapp med känslan av att ha en baby igen och en av de förhoppningarna var att jag skulle kunna amma.
Amma gjorde jag förvisso men inte alls så länge som jag hade hoppats på.
När Noelle var bara sju veckore gammal fick pappa cancer och jag och min syster fick följa han till Umeå för provtagning etc.. En redan halvdan mjölkproduction avstannade helt efter två dygn utan snuttande baby.Suck...Jag var så ledsen och besviken. Satt och handpumpade flera ggr om dagen i förhoppning om att den skulle komma igång men icke sa nicke..Och Noelle lärde sig fort att föredra den sötare ersättningen som finns att köpa.. SKITTRIST men inte mycket att göra åt.
Dagarna rullade på som vanligt tills jag en dag fick besök av en vän. Hon i sin tur hade snubblat över en annan gammal väninna som jag helt tappat kontakten med under de senaste två åren.
Döm om min förvåning när jag får höra att hon uttalat sig om att jag inte ammade. Hon som inte överhuvudtaget pratat med mig visste minsann med sig att jag avstod från att amma för att jag fördrog att äta piller. Att det bara var en tidsfråga tills mitt återfall var allmän kännedom.
FY FAN så ledsen jag blev.

När Noelle kom till världen hade jag varit tablettfri i två år drygt efter att ha genomgått behandling. Jag har inga återfall,är jävligt restruktiv och svart vit och undviker att försätta mig i situationer som utmanar ödet . Förutom det går jag på möten och delar med mig av tankar och funderingar och får en underbar feedback som hjälpt mig tusen och åter tusen ggr..
Betyder det att jag sitter här och säger att jag är utom fara?
Nej..
Jag har en beroendepersonlighet. Den kommer jag att ha resten av mitt liv! Men jag har slutat skämmas. Det har tagit tid att förlåta mig själv och släppa taget om det förflutna, en del av mig kommer alltid att sörja förlorad tid, men jag har gjort det. Och det bästa sättet för mig att undvika att åter bli vad jag än gång var är att aldrig glömma. Sluta skämmas och stå upp för den jag är.

Så där ja...Nu var det nedskrivet..Och helt ärligt.. Jag är inte osårbar och det skrämmer mig alltid när jag lämnar ut mig själv för allmänt beskådande och dömmande.
En del av mig kommer nog alltid att vara liten och osäker och sträva efter att bli accepterad och älskad. Att vara perfekt och felfri.
Bara tur att den större delen av mig har insett att det är ok ändå. Och att mina sanna vänner och famillj faktist har älskat mig genom hela resan, även de mörka åren, och stått kvar genom allt!
Det är DOM människorna jag strävar efter att vara rädd om idag.
Inte dom som skulle njuta fullt ut om det av ngn anledning skulle gå åt helvete.

Så ALL MIN KÄRLEK till er.

Kram M